Det är rätt konstigt faktiskt. I samhället kör jag jävligt lugnt och varvar inte mer än nödvändigt. Följer alla trafikregler och visar hänsyn till andra i trafiken.Men ändå är det något som andra stör sig på, för speciellt välkommen på gatorna är jag inte.
Här brukar de flesta (9 av 10) vinka och se glada ut, men självfallet finns det ju undantag.Härom veckan så körde vi på en liten grusväg då en galen gubbe kom utsladdande från ingenstans och försökte preja oss av vägen. Visserligen vet jag att han är sur eftersom att några (som tidigare inlägg beskrev det) snorungar sladdade sönder hans gräsmatta för några år sedan. Jag blev så jädra ställd och chockad så jag väjde bara ned i diket och puttrade vidare och det var först efter 5-10 minuter som ilskan slog till. Nästa gång tror jag att jag ska ta ett rejält snack med honom då det är en allmän väg och jag åker vägreggat, vem vet... Med tanke på hans uppenbart hetsiga temperament kanske det blir en liten boxningsmatch
Blir typ utsatt för mordförsök var och varannan vecka i sthlm.Vanligast är herrar i 50-60 års åldern i Tyska bilar av modell dyrare.Oftast skriker dom bara när man tränger sig lite i trafiken men det är inte ovanligt med att dom försöker preja en mot parkerade bilar etc.Cyklar mycket i stan och är van vid beteendet, men nu kan man iaf bara axa ifrån dom. Värre på cykeln...
Om du lät bli det där kanske skrik och prejningsförsök minskar... Sen är det ju så att ÄVEN om vissa saker ibland kan vara lagliga, så är det ändå du som kommer få mest ont i en eventuell närkontakt med tex en bil. Vid köbildning glider man gärna förbi/emellan om man rullar på två hjul och då märker man något himla svenskt, nämligen avundsjukan!De prejar, öppnar bildörren, tutar och massa.I resten av Europa så gör de istället plats, håller undan och ler när man glider förbi!Och visst är det ju viss skillnad på att glida förbi och att tex tränga sig. Hade en hjuling vinglat in framför min bil så jag behövt bromsa, då hade irritiationen bakom ratten stegrats en aning.