Hoj hoj alla
Jag håller som bäst på att läsa in mig i allt som våra myndigheter skrivit och skriver om ATV användning i allmänhet och kan konstatera att de skador / problem som barmarkskörning skapar är tämligen uppmärksammat.
Kan bara kort konstatera att det säkerligen inom snar framtid kommer nya lagar som gör det ännu svårare att kunna framföra en ATV lagligt utom på vägen.....
SATVF är nog bildat i grevens tid! Våra myndigheter och organisationer behöver oss som motpart och för att få utövare att kommunicera med.
Man förslår bla. höga böter, högre tillsyn, speciella maskinkrav mm. Läs och bilda Er en egen uppfattning!
Nedan har jag klippt ihop lite fakta från en rapport. Jag kommer posta mer vad det lider;
3.5 Höjda straffsanktioner
Straffsatserna för brott mot terrängkörningslagstiftningen måste ses över. För närvarande regleras
brott mot terrängkörningslagen genom penningböter. En praxis har utformats för botens
nivå för överträdelser av förbudsområden. Denna bot utgör för närvarande 1200 kronor.
Motsvarande belopp i Norge är betydligt högre och kan variera mellan 5000 – 10000 norska
kronor. För att få en större respekt för reglerna i terrängkörningslagstiftningen föreslås att
praxis för penningboten i Sverige höjs till motsvarande nivåer som i Norge.
3.4 Ökad tillsyn
Idag sker en omfattande olaglig barmarkstrafik i terräng i landet. Inom kalfjällsområdet är för
närvarande situationen betydligt bättre. För att minska den otillåtna terrängkörningen som
sker idag är det nödvändigt att polis och länsstyrelser prioriterar resurser för tillsyn och
bevakning av terrängkörningen både i fjällområdet men också i övriga delar av landet. Det
bör även utredas vidare om att utöka befogenheter för ordningsvakter/naturvårdsvakter att
även kunna utöva tillsyn över terrängkörningslagstiftningen. De naturvårdsvakter som finns
idag utgörs nästan enbart av länsstyrelsernas naturbevakare. Det är angeläget att gruppen
naturvårdsvakter kan öka.
4.1 Utformning av fordonen
Naturvårdsverket föreslog att följande faktorer ska uppfyllas på terrängfordon som används i
fjällen.
1. Marktryck. Detta bör vara så lågt som möjligt. Undersökningar tyder på att ett angivet
medelmarktryck ej bör överstiga 10 – 15 kPa, beroende på underlaget.
2. Vikten på fordonet. En högsta viktgräns bör sättas, här lämpligen den vikt om högst 400
kg som för närvarande gäller som gräns för terrängskotrar.
3. Motorstyrka. Den bör vara måttlig. För att undvika accelerationssnabba ”muskelmaskiner”
med kraftig markpåverkan, bör en gräns på högsta motoreffekt sättas, för terränghjulingar
preliminärt 25 – 35 hk.
4. Kraftöverföringen till hjulen. Drivning bör ske på alla hjul för fyrhjulingar. Samtliga
axlar bör ha differentialer (mellan fram- och bakaxlar och inom respektive axlar).
5. Koppling. Den bör vara utformad så att rivstarter inte så lätt kan göras; drivkraften skall
kopplas in mjukt t.ex. genom en centrifugalkoppling.
6. Däckutformning. Viktigt att däcken inte är smala, aggressiva och rivande, dvs. inte har ett
grovt mönster med långa hårda nubbar. De ska i stället ha stora mjuka däck med ”tätt”
mönster och låga ringtryck.
7. Drivning med band respektive med hjul. Undersökningar tyder på att risken för markskador
generellt är större för ett bandfordon än med ett fordon med hjul.
5.2 Särskild registreringsskylt
För de verksamheter som har rätt att köra på barmark i terräng inom kalfjällets miljözon bör
en särskild skyltmarkering finnas på fordonen. I Norge används en särskild skylt för detta.
Skylten anger ”Reindrift” vilket innebär att dessa fordon har rätt att användas i fjällen och
behöver därför inte kontrolleras. Denna skyltning innebär att tillsynen kan koncentreras till de
som saknar den speciella skyltmarkeringen. Detta förslag bör utredas i snarast och genomföras
senast 2010.
Länsstyrelsens rapportserie nr 4/2007
Författare: Ronny Edin
