Ämne: OPERATION HYDRA / Ryssland runt

[Hydro]

Även denna tripp är gjord på två hjul, är detta ett oöverstigligt problem går det att avsluta redan nu.
För er andra erbjuds här en liten berättelse som jag hoppas kunna ge inspiration till en egen tripp, och det funkar jättebra att åka tex en sväng som denna på atv.

Alla reser ju med olika mål, och ibland har man själv olika mål med sina resor.
Förra året var mitt mål att lära känna nya cykeln och eftersom jag inte åkt österut kände jag att det kanske kunde vara trevligt, trots att området där är rätt platt och vägarna ganska raka.
På ”gamla dar” har visst historieintresse väckts och därför ville jag kombinera resan med en del besöksmål, ofta av militärhistorisk anknytning.

Det är först nu man liksom greppat hur nära Sverige varit olika världshändelser… och hur nära saker kunde gått väldigt illa även för oss här.
Historien har ju en tendens att upprepas, så vissa saker bör man nog dra lärdom av och inte glömma.
Det är länge sedan man gick i skola nu, men det känns som om fokus låg på helt andra saker då än vad man många gånger på egen hand finner intressanta/givande/skrämmande.

Och kanske särskilt vi här nere i söder borde ta och kolla vilka avstånd det var till händelsernas centrum…

Aja, midsommardagens morgon rullade jag på färjan mot Rügen och framåt eftermiddagen kom jag till första stoppet, Peenemünde!
Där fanns förr en bas för lufttorpeder. Dessa provsköts utmed kusten och dess bana kunde där följas under utvecklingsarbetet.
I början gick ofta dessa provskjutningar fel, torpederna trillade ner lite varstans, exempelvis fick vi i Småland en utanför Nybro och det är bara några kilometer från var jag bor så klart att man blir nyfiken!
Den exploderade tydligen på tusen meters höjd, men… tänk om…
Dessa kom sedan att kallas V-2 och är egentligen raketer, robotar eller missiler med dagens benämning.
Här är en bild där både V-1 och V-2 syns. V-1 krävde startramp medan V-2 var betydligt mer mobil eftersom ramp inte behövdes.




Dessa robotar utvecklades bla eftersom Tyskland i sviter från första världskriget inte fick ha vilka flygplan som helst, och som propagandavapen var de mycket effektiva.
De nådde tex London på bara några minuter och V-2 briserade utan förvarning.
V-1 gick betydligt mer långsamt och hade ett drivsystem som ”smattrade” karakteristiskt så folk varnades innan nedslag.
V-2 kom dock från ”ingenstans” och moralen påverkades hårt.
De mer materiella skadorna blev dock rätt marginella, så värst många dödsfall orsakade de inte heller.
(det var betydligt fler som dog vid tillverkningen än vid detonationer)
Dessa vapen måste stoppas och britterna genomförde 1943 operation Hydra vilket innebar en bombning av hela udden där anläggningen fanns.
Skadorna blev dock rätt få och det försenade bara leveranserna med ungefär sju veckor, men det gav ledarna för Riket oro och det hela genererade en flytt av anläggningen till gruvor längre ner i Tyskland.
För övrigt kan nämnas att flera av de överblivna V-2:orna plockades efter kriget till USA för att undersökas.
Även ett flertal av teknikerna plockades över dit, bla Werner von Braun som varit chef för projektet.
Dessa jobbade sedan på NASA i kapplöpningen mot rymden, men även med kärnvapenbestyckade robotar… som ju faktiskt V-2 stått modell för i många fall.
I vilket fall som helst blev jag besviken på museet, visserligen heter det ”tekniskt museum” men det är ju raketerna man vill se!
…men de skäms kanske… för där fanns knappt någon info alls.
Jag tog iaf en bild på en järnväg de hade där, med slipers av järn!




Jag kom sedan in i Polen och åkte där färja en liten bit… där har de minsann tänkt till och lagt asfalt på däck!
På så vis har man ju bra friktion även vid regn… vilket uppskattas av oss med två hjul.




Jag skall inte säga att jag intresserar mig för arkitektur, men visst kan man ibland se grejer som man gärna lyfter på ögonbrynen åt!
Detta polska hus då tex:




Det föregående huset ligger inne i en ”nöjespark” och är av utställningstyp… medan detta är ett hus med böljande fasad och krokiga fönster mm i verkligheten, alltså något som faktiskt används:




Historien har lätt för att förvrängas, vad som är sant och inte är inte alltid så lätt att veta i efterhand… jag hade hört att andra världskriget startade eftersom Hitler låtit klä ut tyska soldater till polska och sedan låtit de ”anfalla” tyskarna… som då besvarade elden.
Jag kom ut till udden utanför Gdansk som heter Westerplatte och fick då en annan version.
Eller ja, det med utklädda tyskar kan ha förekommit, men då på en radiostation längre ner i Polen, så kanske de första skotten avlossades där… mina historiekunskaper slirar här.
Men nu är jag i trakterna av Gdansk och ett bepansrat tyskt slagskepp från första världskriget som numera var skolskepp gjorde här ett vänskapsbesök… när kanonerna tidigt morgonen den första september -39 sänktes och tornen vreds mot land och avfyrades mot den 200 man starka styrkan på udden.
Att få kanontornen från ett slagskepp riktade mot sig måste inge en speciell känsla…
De polska soldaterna som besköts höll tydligen ställningen i en vecka och är numer extrema hjältar i Polen.
Dessa tillsammans med alla andra polska förebilder fick sedan under öst-tiden ett monument rest efter sina bedrifter.




Detta monument ser man ofta på nätet och öst har ju en fantastisk förkärlek till betong, så därför förvånades jag över att detta minsann är huggen granit.
Det restes 1966 och består av 236 block, en minst sagt imponerande pjäs:                         




Polens vägar har ibland en del att önska, många är så nedslitna och nedtryckta av tung trafik att hjulspåren är runt decimetern djupa.
När det då regnar hårt så fylls dessa av massa vatten… och möter man en buss eller lastbil känns det som om någon kastar ett badkar med vatten på en!
Då gäller det att hålla i styret… men när man sedan har turen att hitta boende med nybyggt och rymligt garage då är lyckan fullständig!




Jag har nu kommit ner i Polen en bit, lämnat kusten och när jag vaknade morgonen därpå sken solen och jag behövde bara gå över gatan för att göra ett besök i världens till ytan största borg, Malbork.
Det är tydligen även Europas största tegelbyggnad och även om den spelade viss roll under andra världskriget så tänker man ju självklart främst på denna som ordensborg under medeltiden med riddare, lansar och rustningar.




Fästningen är inte bara imponerande pga dess storlek, kollar man detaljer så förvånas man verkligen!
De inte bara gjort utsmyckning i blandade material, de har även lagt ner tid på varenda detalj man numera sällan ser i modern produktion.




Notera att pelarna är av olika bergarter, de har flinta där min hand vilar och sen dessutom gjort figurer på varje sida på pelarens fötter:




De hade massvis med olika former på teglet de använt, inte bara de vanliga fyrkantiga klossarna man normalt sett ser på byggen, de hade även diverse andra detaljer… här tex har de en fin övergång från radie till rät vinkel:




Polen har inte samma ekonomiska möjligheter numer, här är ett tecken på framåtanda men likväl sparsamhet.
De har alltså byggt stor motorväg, men bara belagt ena sidan… som nu funkar som landsväg.
Ökar trafiken och ekonomin tillåter det kan de alltså fixa en motorväg ganska så smärtfritt:




Nu är det ytterligare en annan beläggning… betongblock!
Det indikerar tysk militär verksamhet.




Jag är nu i nordöstligaste delen av Polen, strax intill Vargskansen… dvs Hitlers bunkersystem som byggdes inför invasionen utav Sovjetunionen, alltså operation Barbarossa.
Hitler ville alltid leda invasioner och anfall från platser så nära som möjligt och hade tidigare därför mestadels använt sig av tåg för sin stab.
Men i början av 40-talet byggdes anläggningen och här stannade han mer eller mindre hela resterande del av kriget, dvs hela kriget styrdes härifrån och det var även här sprängattentatet mot honom ägde rum.
Anläggningen är imponerande, och det jag kanske gillade bäst var att bara kärnan var inhägnad, man kan alltså ”upptäcka” saker där i skogen på egen hand!




Självklart besökte jag även den inhägnade delen, bodde faktiskt på ”hotellet” där och framåt kvällen avtog springet i skogen och man kunde då ostört fortsätta sina stråk…
Här är en av de sista bunkrarna som byggdes, nummer 13.
Det är Adolfs egna och han hann endast använda den 12 dagar innan området lämnades… bunkern är minst sagt stor utvändigt, väggar och valv är fem-åtta meter tjocka och där fanns även luftspalter och sen nya valv, detta för att ge ”fjädrande” dämpning vid eventuellt bombangrepp.
Adolfs rum i bunkern var dock blygsamma 2,75 x 3,35.. dvs inte ens tio kvadratmeter.
Han lämnade bunkern strax innan ryssarna kom och begav sig till bunkern under Berlin, där han ju avslutade sitt liv.




Gränsövergång mot Litauen och i dessa trakter är de inte så noga med hur man drar varm- och kallvatten.
Det gäller även Polens östra delar… på ettgreppsblandare skall man ibland vrida så att den färgade punkten kommer ovan pipen för den sortens vatten.
Skall man ha kallt vatten, dvs blått, så får man därmed vrida åt vänster… då är ju blå punkt ovan pipen och kallt vatten kommer.
Nu var ju inte detta ett problem, men eftersom det inte ens var enhetligt så blev det nästan det…




Grusvägarna i Litauen är minst sagt stora ibland… att fånga storlek på bild är inte alltid så lätt, men här kan två långtradare med lätthet mötas i landsvägsfart.




En annan grusväg i ett annat område byter skepnad och får militär prägel… denna gång av sovjetstil.




Jag närmade mig en missilbas från kalla krigets dagar, Sovjet lät bygga en bas i ödemarken med kärnvapenbestyckade missiler.
Var och en 70-100 gånger starkare än bomben som föll över Hiroshima… och basen innehöll fyra missiler på denna bas.
Löjlig bild, men detta är ett trettio meter djupt hål (notera tex dörren även där nere) och här under mark stod pjäserna förr… 30 meter höga, redo att plocka bort Europa.
…mindre än 40 mil från Sverige… med en räckvidd tillräcklig för större delen av Europa.




Nästan det enda som syns ovan mark är detta lock och basen är numera ett museum för kalla kriget, med både öst- och västpropaganda, prylar, vapen, bilder mm.
Ytterligare ett ställe som får en att tänka efter……




I Litauen ogillar man ofta att folk går rundor i skogen, inte alla som har allemansrätt ju men skyltar generellt är rätt ovanliga kan jag tycka:




Eftersom jag gillar båtar och vatten så drar jag mig gärna mot hamnar när jag är på resa, här blev det tex paus ute på landtungan Kuriska näset i orten Nida.. och i bakgrunden ser man de enorma sanddyner jag strax därpå besökte.
Sanddynernas bortre del är ryska, de har ju en liten enklav här… som jag åkte runt (därav titeln ”Ryssland runt”) eftersom jag inte orkade med alla tillstånd mm för tillträde.




Det är ju inte utan man blir lite sugen… och här såg jag faktiskt inga skyltar!




I den lilla skogen utmed utjämningskustens strand stod dock skyltarna igen…




Rätt intetsägande bild egentligen, men här skulle det alltså enligt Booking.com och GPS:en ligga ett boende av något slag… och tyvärr var det ofta så här.
Man fick därmed ofta leta boende rätt tidigt på kvällen för att ha tid på sig… bokade sällan, ville ju se irl först… men det löste sig varje natt.




Är man intresserad av att bada och sola är stränderna enorma, någon direkt trängsel plågas man inte av heller.




En klurig grej för att slippa fylla skor med sand efter badet!




Här är en annan strand, lika öde den…




Utmed stränderna finns ibland försvarsställningar, här är en som erosionen börjat gå illa åt:




Man stöter ibland på monument som påminner om det nazisterna gjorde mot judarna i början på 40-talet.
Ingen annanstans i det naziockuperade Europa var juderensningen så grundlig som här, med över 90% av landets 220 000 förintade.
Och man skall inte glömma att det långt ifrån alltid var tyskarna som utförde dåden, i många fall var det faktiskt den inhemska och egna befolkningen själva.




Vad som hänt i mer modern tid med folket tex här vet jag inte… men öde områden stöter man på lite då och då.




Raka vägar ja…




Ett besök uppe på kap Kolka kände jag var nödvändigt och även här är det himla likt tex skogarna uppe på Böda på norra Öland.




Fjärrvärme är nog något som inte slagit igenom riktigt… och en annan tanke, märkligt att inte nån mopedburen ungdom sätter fyr på hela klabbet, skulle ju bli en fin brasa!
…men en kall vinter…




Nu åker jag HH-ferries, dvs båten mellan Helsingborg och Helsingör!
…eller njae… samma båt eftersom rederiet hyrt in den, men annat vatten… är här på väg mot Ösel.




Ösel är Gotlands systerö och visst finns det likheter!
Här är det frukost i diket intill några nybyggda väderkvarnar på nån turistgrej




Det där med att varmgalva stål anser folket här vara himla onödigt




När en väg övergår från asfalt till grus, så varnas det för det med skylt




Och på tal om skyltar…




Gotlands systerö som sagt…




Jag åkte ner till ön absoluta sydspets och världens ösregn med åska och muller kom.. jag tog in på restaurangen och lät det mullra bäst det ville där ute, beställde stekt strömming… och… fick in… nåt mini…




Helt omöjligt att rensa ju så troligen skulle man äta rakt över… det gjorde iaf jag.
Stjärtfena är krispigt och gott!




Det så vanliga pyramidbyggandet på Öland/Gotland finns även här:




Ön är inte så stor och vägarna är inte så många.. jag var i land tre dagar och hann köra typ överallt tror jag… ändå var detta den enda riktiga väderkvarnen jag såg.
Gotland leder därmed den grenen.




Provade GPS:ens boende ibland, det funkade ungefär lika kass som Bookings adresser i Litauen.
Men det löste sig ju alltid till slut, här kom jag till ett äldre par som förr hyrt ut sin övervåning till turister men som de sista åren haft permanentboende på… så där kunde jag inte bo… men de kom på att de ju hade inredd källare med soffa och eget badrum, det fick jag hyra för en tjuga. Bara rulla in hojen och hade sen egen ingång dessutom. Perfekt!




Baltikum verkar inte ha egna banker, när Sovjet föll gick svenska banker in snabbt som ögat… och att detta är en skylt för en pengaautomat begriper ju tom en genomblöt svensk.




Vidare vidare vidare!
Tråden döpte jag som sagt till bla Ryssland runt, men kommer inte köra en enda meter i Ryssland… här är dock ytterligare en bild på en liten bit av Ryssland, den pampiga Ivangorods fästning med Narvafloden i förgrunden.           



Målet i Narva var det svenska lejonmonumentet och efter en del snurrande hittade jag det.




Nu blir det motorväg mot Tallinn, och nog är det väl rätt udda att ange ett vägavstånd när det är rätt många timmar färja inblandat?




I Tallinn hamnade jag på ett nedgånget hotell, som visade sig vara ett hostel… det gäller att läsa noga!
Kom från andra hållet, frågade i receptionen om det gick bra att ställa cykeln på bakgården och jodå… frågade när de låste grinden men damen förklarade att receptionen alltid var bemannad så om den var låst kunde jag bara komma inom och be dem öppna.
Smidigt tänkte jag och tog rummet!
…väl ute noterade jag att verkligheten var liiite annan…
Grinden räcker inte ens över till andra stolpen!
…som ju inte fanns… så även om man stängt grinden hade den bara täckt halva infarten.
Och bortom där stolpen skulle varit fanns inget… så ÄVEN om grinden nu räckt dit kunde man lika gärna kört vid sidan… och bakgården har fått grannhusen rivna så man kan lika gärna komma in/ut den vägen… osv.. aja.
Det var liksom precis hur många fel som helst i alltihop!




Som bonus var hostellet mer eller mindre fyllt med gästarbetare från Ryssland, när de kom hem var det fest… varenda kväll.
Ljudligt.
”Vi” hade ett gemensamt kylskåp i hallen, det luktade rökt kött i hela korridoren så en morgon kikade jag in och skåpet var fullt med rökt kött.
Hade dock inte telefonen med mig så bild fick vänta till dagen därpå när nästa tillfälle gavs och då var nästan allt borta, endast lite på övre hyllorna låg kvar… jisses vilken åtgång!




Som tur var är man minimalt på boendet, körde och letade efter sjöfästningen och fängelset Patarei när jag passerade en parkering…
Finländarna som ställt sina bilar här kommer få en otrevlig överraskning när de återkommer.




Fästningen är väl värd ett besök, men det är en halvruskig anläggning… jag mötte faktiskt de som grät.
Jag följer sällan med guider utan brukar kika lite själv, men detta ställe väckte mer frågor än svar… fast nån guidning noterade jag aldrig… och allt var bara lämnat, liksom bara släppt.
Väder och vind gör sitt bästa för att återta bygget till naturen.
Här är iaf en bild på en korridor, varför de har en kokplatta mitt i allt gick inte att begripa.




I andra flygeln fanns ett rum som de med en handskriven liten skylt uppgav vara ett rum för hängning, och visst… kanske… i taket ovan schaktet fanns resterna av något som nu var avbrutet, kanske en ögla/krok?




Utsikt är trevligt, här är jag i tv-tornet efter en fin lunch med vidunderlig utsikt… fotot är taget mot Tallinn och med Sverige i förlängningen.
Tv-tornet har en viktig del i frigörelsen från Sovjet för Estland, för i samband med den ”sjungande revolutionen” som utan blodspillan lösgjorde hela Baltikum användes i tex Estland mänskliga sköldar för att skydda radio- och tv-stationer och just tv-tornet försökte sovjetisk militär storma men de lyckades inte… tydligen sprang många kängor där i rask takt uppför alla de där trappstegen.




I Sverige beräknar ofta köpmännen hur mycket de tjänar per hyllmeter i butikerna, varje kvadrat skall användas och varje krona har eget fokus.
I Estland kom jag in i en affär där en stor sten låg kvarglömd sen bygget… inte riktigt samma tänk där.




På tal om affärer… så i nästan samtliga finns det olika sorters öl-snacks… alla med fisk som råvara.
Tur man inte dricker öl.




Den finländska hamburgerkedjan finns lite överallt i Estland, men att sälja något och kalla de jättesega och usch vet jag inte om det känns riktigt lämpligt…




Kadriorgs slott fick också ett besök, hade sett bilder på nätet och ville se i verkligheten… och oj så litet!
Rysslands första kvinnliga regent Katarina I hade stället som sommarpalats och det har även fungerat som presidentresidens, men nu ligger det sistnämnda i en egen byggnad strax intill.
Så gör även Peter den Stores jaktstuga, men här är alltså slottet som numera fungerar som konstmuseum:




Utmed kusten i utkanten av Tallinn finns ett monument av kolossalformat, med massa betong och totalt obegripligt… ser ut som ett brofäste, mot Finland… eller jag vet inte.
Jag körde iaf upp och kikade, det är byggt som en optisk synvilla med en 35 meter hög obelisk och helt utan skyddsräcken och annat trams… bra!
Man måste alltså tänka lite själv här.
Senare hittade jag att det heter Maarjamäe memorial och är ett minnesmärke för stupade ur den sovjetiska armén.
Den placerades tydligen mer eller mindre mitt på en begravningsplats för både tyska och estländska soldater… och av detta finns lite kvar att se ”bakom”, dvs åt det hållet sjön inte är.




Denna bild låter jag nästan helt tala för sig själv… fickplunta??




Tiden för avfärd närmade sig och då kom jag på att jag ju faktiskt aldrig varit på Åland!
…och båten skulle ju tydligen stanna till där nån snabbis, för att på så vis kunna få sälja tax-free ombord… därmed borde man väl kunna få gå av där?
Japp, man fick lapp och egen kö.




Man blir väckt mitt i natten och här går ju solen upp extra tidigt:




Morgonstund har guld i mund, här var det frukost intill Bommarsunds fästning, innan klockan sex.




På 1800-talet lät Ryssland befästa sin yttersta gränspost åt väst, dvs Åland.
Detta skedde genom Bomarsunds fästning men den hann inte ens bli klar innan den var omodern… och besegrad… de lade den åt det enda hållet som angrepp kunde ske ifrån med tanke på segelbara farleder osv, men tekniken hann ifatt och engelsmän och fransmän kom under Krimkriget från ”fel” håll och nederlaget blev ett faktum.
Vid detta torn låg ett bra gäng med ryska kanoner i ypperligt skick.




Alla var stämplade med årtal kring sekelskiftet 1700-1800 och med ståtliga emblem.




Strax intill ser man de nästan färdighuggna blocken som vid anfallet ännu inte kommit på plats




…eller kanske det är reservdelar till det som skadats här?




Inne på storön bor tydligen Tomten… jag visste ju att han bodde i Finland men inte trodde jag väl att det var här??




Naturhamn har man ju hört talas om, men detta är alltså en naturlig trailerramp!
(slirmönster efter felhjulsdrivna bilar kan anas)




Vägarna i området har rätt slitstark beläggning




Så, äntligen sista bilden!
Åland är lämnat och jag glider in mot Stockholm och noterar då en liten passagerarbåt med ett namn som åtminstone i mina hemtrakter klingar väldigt dåligt… sjögull är minst sagt ett otyg.
Men visst, vill de ha det i Stockholm så inte mig emot.




Rundan blev på knappa 500 mil och jag var iväg i 14 dagar… hade tält och allt därtill med mig, stormkök osv… men inget av detta användes.
På Ösel i närheten av Kallaste var det dock himla nära för där var det fantastiskt fint, gott om lämpliga platser och fina vikar… men under resan regnade det under precis varenda dag.
Vissa dagar bara lite, men andra dagar desto mer så man var lite trött på det där och YR.no siade om regn strax efter mitt besök i Kallaste så jag lät bli.
I Narva hade YR dock fel, de påstod att åska och regn skulle komma kl 16, men det kom faktiskt 15:55.
Norrmän……
 

[CrozOver]

Vilken resa! Roligt att du delar med dig, och kul med lite inspiration.
Tänkte ta min första långresa på hoj nu i juni. Åka Trollstigen i Norge är tanken..

[ZebuZa]

Lika bra skrivet som vanligt 

[Pv544]

Rolig läsning och trevligt att du tar dig tid att bjuda på en sån bra tråd!

[Hydro]

Tackar!
Körde ju lite "hemomkring" eftersom cykeln var ny och jag inte riktigt litade på den... man var ju sällan mer än typ 40 mil hemifrån.
Baltikum ligger närmre än vad man många gånger tror.

Under resan var jag förresten sugen på kotlett, men varenda gång fick jag in schnitzel av olika slag!
En medlem här på forumet hörde av sig och bjöd på middag och eftersom han kunde det lokala språket fick jag äntligen min kotlett!
Tack GRAND!
 

CO: Trollstigen är en klassisk sträcka, jag har inte varit ens i närheten men framöver så kanske. Området emellan typ Stavanger och Skibotn är ännu en vit fläck för mig. Norska kustområden har ju i många fall en årsnederbörd på fyra meter (jämfört med Blöteborgs 70 cm...) så ett riktigt regnställ är att rekommendera.

[CrozOver]

Har ett vattensäkert ställ+ handskar+stövlar och mina däck är regndäck så det ska lösa sig 

[Hydro]

Åker du med Klim eller Rukka så klarar du dig kanske utan regnställ... annars kan ett regnställ vara en väl värd investering.

Blir det resa så tipsa gärna var ev foton hamnar.
 

[noob78]

Intressant läsning tack hydro..👍👍👍

[GRAND]

Tackar!


Under resan var jag förresten sugen på kotlett, men varenda gång fick jag in schnitzel av olika slag!
En medlem här på forumet hörde av sig och bjöd på middag och eftersom han kunde det lokala språket fick jag äntligen min kotlett!
Tack GRAND!
 

Välkommen Synd  at tiden passade inte riktigt , kunde följa med lite.  O vilken åskväder det var 

[Tedde]

Tack för en riktigt intressant tråd  

[Sme-oscar]

Mycket intressant läsning. 

[Fenrisulven]

Okej läsning - för brist på v-twin