Skåne.
Detta land i landet Sverige...
Deras flagga är en korsning mellan den svenska och den danska, röd med ett gult kors och deras språk är detsamma... en korsning mellan svenska och danska.
Efter förra årets runda i Sveriges minsta landskap (
http://www.atvforum.se/Forum/index.php?topic=23787.0 ) var tanken att i år upptäcka det näst minsta, dvs Blekinge!
...men där är man ju nästan dagligen på semestern så jag kände att jag behövde lite omväxling... något mer exotiskt!
Och då finns ju den danska halvön Skåne!
Platt, platt och platt, utan träd och massa folk.. eller?
Sådan är ju ofta schablonbilden, men hur var det egentligen?
Skåne är ju betydligt större än Öland, visserligen ungefär lika långt, men avsevärt mycket bredare... så för att hinna med detta under en och samma dag blev det till att inrikta sig på något specifikt.
Jag valde solen och kusten.
Det är ju som sagt en halvö och då finns massa kust, solen går upp i öster och ner i väster därmed var resans riktning bestämd.
Jag började i Bromöllatrakterna och drog mig neråt Åhus, med solen på min vänstra sida... vidare neråt via Yngsjö och Simrishamn och sen västerut via Ystad och Trelleborg och i Malmö vände jag norrut, hela tiden med solen på min vänstra sida... mot Landskrona, Helsingborg och Höganäs... nu var solen minst sagt lågt och trots att Skånes kust fortsatte så valde jag att dra mig hemåt, för i mörker är alla landskap lika.
Lite bilder blev det också, och som vanligt mestadels på märkliga saker och ting.
Här är en skylt man sällan ser utmed de svenska vägarna... Systempåsen vid stolpen ger en ledtråd om vad som menas.
Man skulle kunna tro att denna bod står i Bagdad, men nej... snarare Yngsjötrakten!
...det var för övrigt en rätt molnig dag, men jag slapp regn.
För att vidga vyerna liiite och få lite svalka drog jag mig inåt landet... mot Linderödsåsen!
Det är Skånes största ås och där är det allt annat än platt.
Där finns förkastningsbranter och svalknade dalgångar... och flera vattenfall!
Skåne som ju skulle vara så platt?
Nä, kusten var ju själva inriktningen... och jag körde på känsla lite men insåg efter en tids gasande att min skugga inte var åt rätt håll...
Jag hade kört åt totalt fel håll, dvs åt väster.
Kusten låg ju åt öster och jag kände mig busig.
Hrm... nä det gjorde jag inte, men för att övergången till nästa bild skall bli bra, så får vi säga att jag kände mig så!
Storbritannien har sitt Stonehenge, och Skåne har sin miniatyr.
Havängdösen!
...inte lika stort, men betydligt närmre!
Ibland kan ordkunskap vara bra... ordet rav betyder bärnsten och nu befann jag mig utmed kusten i ett område som hette Ravlunda.
Alltså borde det ju här finnas massa bärnsten!
Liksom i stora övriga delar av Skåne är stranden milsvid, och efter att man gått och stirrat i marken tills nackspärren kommit så insåg jag att jag nog kommit för sent... de som gillar välslipade stenar har dock lättare att finna skatter här!
Pratar man med tex fiskare från Bohuslän så anser de ju knappast att havet här nere är salt, och nu förstår jag faktiskt varför det är så!
Det kommer ju en massa sötvatten och späder ut sältan!!!
Här tog jag Verkaån på bar gärning.
På Öland höll jag mig ifrån alla turiststråk, men följer man kusten i Skåne så är detta omöjligt... mitt ute i ingenstans var det kö.
Miljoner bilar och bara åkrar runtom... ibland rörde vi oss sakta, sakta men mestadels stod allt stilla.
Efter sex kilometer såg man bilfyllda åkrar och massa rörelse överallt.
Jag hade lyckats planera in min runda utmed Skånes kust samtidigt som Sveriges största marknad ägde rum, den i Kivik!
De påstår att denna marknad drar 100 000 besökare, och jag tror de.
Jag passerade även Bredarör i Kivik, en kungagrav av kaliber... men som sagt... Kivik.
Fyrtio busslaster med pensionärer hade stannat för paus just där, så jag gled vidare söderut.
Passagen Kivik hade tagit på krafterna och jag kände behov av att fylla på lite... och i Simrishamn blev det pizza!
...precis intill en p-plats för hästar.
Lite mer söderut fick jag se Danmark, alltså det riktiga Danmark!
Visserligen bara en ö, men ändå Danmark... (inget låtsasDanmark som Skåne).
Tyvärr är jag inte begåvad med teleobjektiv och liknande grejer, men är man nyfiken så syns faktiskt Bornholm här!
Och visst är Skåne platta åkrar... bitvis iaf.
Men rätt kuperade fält har de också!
Här går branten i vågor...
...och denna brant går utför med korsande vågor.
Skåne ja... här ligger en ort som heter Sjöbo, och för genomsnittssvensken är denna by känd för typ en enda sak.
...och det är ju lite märkligt att de inte lyckats få "grannbyn" att byta namn till något mer passande...
VITE eller nåt kanske..?
Här är man alltså så långt söder om Småland man kan vara och ändå vara i Sverige!
Sen kommer man in i Malmö... och om man nu skall fota något här (som självklart inte får vara sport-/idrottsrelaterat) vad skall det då vara........ jag funderade och åkte runt lite, körde ner mot västra hamnen som ju för tiotalet år sen restaurerades upp och blev ett "fint" område med bomässan Bo01 som lite av en vändpunkt.
Det anlades en strandpromenad och dess popularitet har knappast minskat sen dess... och på vägen dit möttes jag av Europas näst högsta bostadshus, Turning Torso!
...så självklart fick det bli Malmös bild.
Nu svängde jag norrut och kände viss press eftersom solen började ställa sig lägre och lägre...
Strax söder om Helsingborg ligger en by som heter Råå.
Det är ett litet fiskeläge och då självklart med en hamn.
Och som alla vet heter det ju att man är PÅ en hamn (i en hamn är det vatten, där ligger båtarna) och enligt traditionen så bor man även PÅ ett fiskeläge.
Inte i.
Så nu var jag alltså På hamnen PÅ Råå.....?
Skåningar är roliga.
I denna by (på denna by?) mynnar en å ut.
Råå-å.
Och i denna å finns den mycket populära ålen Råå-å-ål.
Nä, här vågade jag inte stanna ens så länge att det blev nån bild... knäppt folk ju!
Jag lämnade kusten lite och drog mig inåt landet några kilometrar och åkte mycket fina små asfaltsvägar (E6:an kändes sövande) och drog mig sedan ut mot kusten igen strax norr om Helsingborg.
Jag kom ner till sjön igen vid Domsten och följde den norrut via Viken och Lerhamn för att sen nå Mölle.
Här går vägen vidare ut på en avsmalnande halvö med bokskog och utsikt, skyltat Kullaberg!
Norrut låg havet stilla...
...söderut likaså.
(här syns Danmark igen, denna gången väster som Sverige)
Kullaberg är känt för mycket.
Golf, dykning, bergsklättring och bla även grottor.
Den mest "lättillgängliga" grottan är Silvergrottan... den ligger (precis som alla de andra vid havsnivån, alltså närmare 100 meter ner från vägen.
Det är knappast handikappanpassat att ta sig hit, men med svetten rinnande och fötterna vrickade åt samtliga håll så var man framme!
Den är kanske femton meter djup och väldigt lätt att gå in i, man går raklång (iaf jag) och den är nästan metern bred... med raka fina väggar.
Helt lodräta.
Lite ovanligt ju... tänkte jag då...
Väl hemma läste jag lite om denna grotta.
Och det visar sig då att det INTE är en grotta!
Själva definitionen för grotta är ju att det skall vara något naturligt!
Detta är en gruvgång.
Någon fick på 1500-talet för sig att han sett något som blänkte i berget, trodde det var silver och hackade sig femton meter in i berget innan han tröttnade... något silver fanns alltså inte.
Men håll med om att han var rätt envis.
Utmed våra kuster driver det iland ölburkar, flaskor, plastpåsar och däck... och numera även foppatofflor tydligen!
(något rosa skymtar i bildena mitt)
...eller det kanske var pyramidbyggaren som här nere vid vattnet glömde sina skor?
Ni få som orkat läsa så här långt kan jag nu trösta med att det strax strax är slut...
För kvällen kom med rasande fart och mörkret likaså... och här är alltså rundans sista bild, tagen från Kullaberg ner mot byn Mölle... sen bar det av hemåt och när rundan var slut visade mätaren på 64,9 mil... så nej, det var knappast alltid närmsta vägen som kördes till de olika platserna!
