Alvar ja...
Nej inte allvar, och inte gubbnamnet Alvar.
Nej, men på några ställen i världen finns stäpper och i Sverige finns det landområden som inte är egentliga stäpper, men nästintill.
Och de största stäppliknande områdena i Sverige finner man på vår näst största ö... Öland.
Som vanligt är man nyfiken och vill "upptäcka" saker, och visst ser man världen allra bäst från en fyrhjuling!
Så nu efter nästan 60 mil på denna avlånga ö känner jag att jag endast missat de vanliga turistprylarna.
Jag har inte varit på nån camping, inte shoppat i nåt köpcentra, inte ätit kroppkakor och inte solat utmed nån strand.
Däremot har man sett och gjort en hel del annat.
Här är lite smakprov, men mestadels så körde man ju och lät kameran ligga...
Och sen så kroknade tyvärr kamerans batteri så de sista milen förblev utan dokumentation.
Här är en bild på hur Alvar kan se ut, Stora Alvaret på södra Öland är mer eller mindre helt platt men här uppe på norra delen utmed havet så böljar landskapet lite:
Öland är även känt för sina väderkvarnar, där den största runt hela Östersjön står i byn Sandvik på just Öland.
Men kvarnarna användes även till annat än mala mjöl...
Här är en skurkvarn, med vilken de "polerade" den öländska kalkstenen som sedan såldes till slott och herresäten som golv och trappor...
Ön är femton mil lång, så lite lokal guidning är alltid tacksamt.
Tedde89 bor på ön och känner till massa ställen som turisterna går miste om, bla visste han om ett ställe med färsk kospillning...
Så den annars så fint orangea maskinen blev nu brunfläckig.
Han påstod att det inte var meningen att köra RAKT in i det kladdiga, men fan vet...
Här är dock en snäll vinkel där inget av kobajset syns:
Förr var de duktiga på att använda de material som fanns tillhands, och på Öland blev det alltså sten till allt allt allt...
Även husen:
Nutidens byggare håller sig dock till lite enklare konstruktioner (åsyftar stenpyramiderna i bakgrunden, INTE Raptorn... hrm):
Och på tal om byggnationer, så måste jag ju säga att jag blev förvånad när jag mitt i skogen trillade på en järnväg, som tydligen dessutom användes!
I alla fall ibland...
Allt var mini.
Lok, vagnar, perrong osv...
Så självklart var även spårbredden mini:
Mellan Öland och Oskarshamn (ungefär) så ligger ön Blå Jungfrun.
Den kallas även Blåkulla, och det är alltså hit alla fruntimmer åker vid påsk...
På öländska sidan finns raukar, som ju annars är Gotlands signum.
Och minsann, min lilla rosa Tradera-kamera lyckades få med BÅDE en rauk och Blå Jungfrun:
Nå, hur är vägunderhållet på ön då?
Jo, generellt rätt bra faktiskt... det ryker dock en hel del på flertalet.
Vissa vägavsnitt håller ölänningarna dock helt rökfria:
...och andra vägar gör att man verkligen känner igen sig från de småländska:
...medan andra är så tunna att man nästan måste ha GPS endast för att ens kunna se den, men detta är alltså en väg:
Och ja, jag VET att terrängkörning är förbjudet... och jag vet att man inte får köra på Alvaret mer än på dess vägar.
Men... alltså...
Efter att ha stött på världens tveklöst törstigaste lilla kalv som i säkert fyra timmar stod mitt i vägen och diade sin mamma så blev jag...
Hrm... nej nu överdrev jag nog lite.
Inte fyra timmar.
Men tio minuter var det säkerligen.
Aja, hon var måttligt sugen på att släppa förbi mig så till slut fick det bli en omväg på knappt hundra meter genom gräset:
Tedde89 var med på 35 av milen, och han skall ha ett stort tack för sällskapet och guidningen och så får vi väl se om fyrhjulingsåkandet ökar på ön nu när vi visat upp oss i mil efter mil!
