ATVForum, allt om fyrhjulingar
Allmän diskussion => Övrigt => Ämnet startat av: Minus skrivet 5 juni 2013 kl. 15:41:44
-
Jag tänkte jag skulle dela med mig av mitt äventyr på min nyinköpta (begagnad, köpt för ca 2 månader sedan) SMC 300 igår. Den (min) är från topp till tå helt anpassad för att köras på fin, slät asfalt. Gatdäck, mjuka stålfälgar, hård upphägning.
Jag är helt ny inom allt som rör motorcykelgenren men fick mig väl en 27års-kris och behövde leva lite. Komma ut i friska luften, upptäcka omgivningen. Vilket jag inte gjort de senaste 15 åren, datorspel och joltcola har varit min upplevelsekrets.
Jag ger mig ut efter att sonen har somnat, vid ~19:30. Kör ner och fyller tanken, 60 spänn - makalöst, så mycket kul för bara 60 spänn! Har suttit på jobbet och letat grusvägar hela eftermiddagen och lyckades leta fram en krokig byväg ett par kilometer från huset. Mycket fin snirklig (dead-end) grusväg, upp-och-ner, 90-graders böjar etc etc. Magiska bréställ och en-o-annan kris som ger en såndär skön kick när man precis missar trädet/stenen eller vad det nu kan vara. I detta fallet ett krön.... jag vet mycket väl om att krön är farliga som fan. Men med en hel del rallytävlingar som co-driver i sadeln kände jag mig modig. Kommer upp på krönet och jag ser dike - skog genom visiret. Paniken är oundviklig och jag reflexmässigt ställer mig på bromsen med hela min fjuttiga vikt på 65kg, vrider styret allt vad det går och ger full patte. Kick fulländad.
Man ska reka först. Något annat är idiotiskt men kickar är kickar och de smakar som bäst i sånna här fall. Kunde blivit en mycket bitter smak för både mig och cykeln dock men va fan "det är farligt o leva man kan dö" som mor min brukar säga.
Lullar runt lite och kör lite skog och hittar lite andra småvägar här o där men inget sådär extraordinärt. Har nu varit ute ca 1 timme och beger mig hemåt - förbi grustaget. Och där börjar misären. Min okunskap om terrängkörning och hantering av 4-hjuligt motorfordon. Grustag är bra för sådana människor.
"Ja men du, jag testar den där cross-slingan som löper runt och uppe på grustaget. Med mina gatdäck, stålfälgar och min stenhårda upphängning". Vem faan i mitt huvud sa att det var en bra ide? :banghead: Jag visste redan innan att det här kan nog bli dumt men det kan ju oxå bli väldigt bra.
Slingan är en slinga gjord av och för crossar, bredden mellan ung-granarna var tight för en SMC bitvis. (Jag rekade!) Men jag testar, det är ung-granar och det var mestadels kvistar som stack ut. Upp för backen, hyffsat brant så jag fick stå på lite, nästan uppe så fastnar jag lätt i en liten sandfålla. Trycker på lite mer gras, får fäste, cykels stegrar, kommer ner med framhjulen på marken igen, gran, gran, gran, gran. Mhm... tänker jag och knixar mig ur granskogen och tittar ner mot framdäcken. Ser bra ut. Fortsätter upp och väl uppe så hade jag tänkt mig att stanna men icke, inga bromsar. Får sikta på närmaste gran, så centrerat som möjligt *Pow*.
Så med hela arslet fullt av granbarr ser jag att det droppar (läs rinner) bromsvätska från slangen fram. Uppenbarelsen är slående och jag parkerar cykeln. Jag är uppe på en jävla grustopp, 20 meter ovanför ordinarie mark. Gravitation, no breaks and a few good feets from home. Ringer fader min, ringer syster min, ringer mor min, hemnummer och mobil. Inget svar, får vibration i örat om att det är 10% batteri kvar. Ringer hem till min sambo och ber henne att försöka få tag på dem och slå mig en signal.
Undertiden tar jag denna bilden
(http://www5.picturepush.com/photo/a/13238538/640/13238538.jpg) (http://picturepush.com/public/13238538)
Efter det dör telefonen. Såklart.
Jag måste ju ner med cykeln, så jag rullar den nedåt med mig framför i denna backe som jag anser är brant. Den ÄR brant och med dåligt fäste, det är ju BARA sand i mittenspåret. Så jag står där och kämpar för att lungt o sansat ta ner denna 200kg tjur likt en utvikt ekorre med benen spretande åt alla håll. Med att ta spjärn mot granar, stenar lyckades jag faktiskt få ner den safe.
Mamma kommer med bilen, jag åker sedan själv ut o hämtar släpet - som är hos mormor. Återkommer till grustaget som verkligen inte är något för en ny, fin Audi. Jag kör ju fast. Kommer bara bakåt. Kopplar loss släpet, backar därifrån. Och efter att ha stångats i nerförbacke med mitt 4-hjuliga motorfordon, släpat ett släp genom sand så lyckas jag tillockmed att föstöra ännu mer. Jag drämmer kulkopplingen rätt i lacken på mina föräldrars Audi. Hur det gick till? Ingen anning. Misär, allmän otur, trötthet, irritation.
Jag gräver ner ansiktet i händerna och vill bara passera igenom marken. Varför händer detta mig, vad har jag gjort för att förtjäna denna hopplösa tillställning med förstörelse??!!
Även om denna "jag ska bara ut o åka en sväng älskling" blev en fruktansvärt onödig och pinsam (när jag berättade för pappa att jag kört kulkopplingen i lacken, lite sådär till vänster om dragkroken) teater. Så hade jag förbannat kul och det var ett väldigt härligt äventyr.
-
Härlig läsning, såg mig själv i dina skor igenom hela berättelsen ()p har gjort både liknande och värre saker med min grussprättarmaskin.
Men i efterhand.. Oftast... Kan man ju skratta åt det. Även om man är sekunder ifrån en hjärnblödning mitt i händelserna.
Sålänge ingen skadar sig alvarligt så går ju allting laga, om än dyrt.
-
Där fick du igen för 15år vid datorn :D Tack för en bra berättelse ()p
-
Härlig dag ()p
-
Tack för en underbar berättelse :djump:
-
Läs min signatur, det stämmer!
...här är ju en fint litet äventyr som bevisar just detta!
Nå, vad kommer du bäst ihåg om tio år tror du... en random kväll vid datorn eller detta äventyr i verkligheten?
För övrigt kan du påpeka för dina föräldrar att näst de handlar Audi, så be dem klicka i rutan där det står "Quattro".
Då löser man eventuella bärgningsuppdrag med glans.
()p